Hjorton

Herman Hjorton 1869-1923

Huskvarnas mest berömde drogtillverkare var medlem i Jönköping Par Bricole.  Doktor Herman Hjorton är världsberömd som läkare även om han i vetenskapliga kretsar är ganska illa ansedd. Han ville kanske väl och trodde han hade uppfunnit Bamses motsvarighet till dunderhonungen, pulvret som skulle hjälpa fabriksarbetarna i Huskvarna att nå den styrka och förmåga de inte visste att de hade. Herman Hjorton blev omåttligt populär för sitt pulver och arbetsförmågan på Husqvarnafabriken nådde svindlande höjder. Alla tog Hjortons pulver och levde lyckliga ända till de fick veta att lyckopulvret framkallade cancer och dödliga njurskador.

Herman Hjorton öppnade läkarpraktik i Huskvarna 1903, samma år som han tog examen och faktiskt samma år som Husqvarna AB slutade göra pistoler och började tillverka motorcyklar. Hjorton var 34 år och såg möjligheten att utveckla sin verksamhet i småstaden Huskvarna där han blev stadens förste läkare. Han blev känd för sitt flit och sin medkänsla, inte minst genom sina många hembesök under dygnets alla timmar. 1906 öppnade han ett eget apotek i sitt hem där han hade sin mottagning.

Hjorton blandade samman koffein (stimulerande), fenazon (smärtstillande och febernedsättande) och det farliga ämnet fenacetin som också är febernedsättande och smärtstillande. 1918 härjade spanska sjukan, en aggressiv influensa som ofta orsakade dödlig lunginflammation särskilt hos unga och starka människor. Det fanns inga bra botemedel och det var inte mycket läkarna kunde göra. Feber och muskelvärk var vanliga symptom på virusinfektionen och Dr Hjortons recept hjälpte faktiskt. Han blev känd långt utanför Huskvarna med sin magiska formel och sitt pulver som han tillverkade och sålde på sitt apotek.

När Hjorton fyllde 50 år 1919 hyllade Huskvarna honom som en hjälte och när han dog av en hjärtattack fyra år senare skakades staden av chock och sorg och Hjorton fick en av de största begravningar som hållits i Huskvarna. Han hade cyklat till en patient för ett hembesök när hans hjärta slutade att slå. En hjälte var död. Men även om doktorn var död så fortsatte hans pulver att säljas och försäljningen ökade i takt med att människorna tyckte de orkade hur mycket som helst. Ta dig en sippa och lev lycklig. De tog pulvret som ett njutningsmedel. Det fanns heller ingen gräns för hur mycket man fick köpa. Sippan togs på morgonen, det bjöds som en del bjuder på snus och cigaretter och människorna blev effektivare, snabbare, starkare, piggare och dessutom hade de hade aldrig ont. Dr Hjorton blev en tyst myndighet efter sin död.

På Huskvarna apotek sålde man på 1950-talet mer än 8000 påsar om dagen, medan fler och fler unga dog av njursvikt. Drogen kallades sippa i folkmun och man har väl egentligen ingen entydig förklaring till varför. Enligt flera så lär uttrycket härledas till det vita pulvret som påminde om vitsippan som blommade så rikligt vid övre delen av Pustaleden. (Vit)Sippan som alltså fick livet i Huskvarna att ”blomstra.” Fenacetin blev ett kontrollerat ämne i Sverige 1961. 1983 togs det bort från listan över lagliga droger och Doktor Herman Hjorton finns nu endast kvar hos den medicinska expertisen med ett visst förakt medan folktron i Huskvarna på sina håll fortfarande talar om mannen som gjorde folk friska och lyckliga.

Herman Hjorton är död och begraven och vilar på Huskvarna kyrkogård under den största minnesstenen på hela kyrkogården. På stenen är inhugget texten:
”TACKSAMHET OCH VÄNSKAP RESTE VÅRDEN TILL MINNE AV EN OSJÄLVISK LIVSGÄRNING”

Herman Hjortons namn finns också inskrivit i vår matrikel med medlemsnummer 739, född i Östergötland 1869. Han recipierade 1917 och deltog flitigt vid våra sammankomster under sin storhetstid som läkare. Han erhöll Sjunde Graden 1923, samma år som han avled. Det går bara att spekulera, men nog tror jag att ett och annat tal i Par Bricole under Hjortons tid, var inspirerat av en och annan sippa. Hjortons efterträdare, företagsläkaren Dr Grimlund upptäckte pulvrets skadliga verkan. Grimlund blev sedermera Hedersdoktor vid Uppsala Universitet.

Dan Ekström